Alla inlägg under januari 2011
Emil Källström hade hunnit bli ett känt namn hemma i Örnsköldsvik efter ett handfull år i kommunpolitiken. I södra delarna av länet var han inför valet desto anonymare, åtminstone utanför Centerkresten.
- Jag fick ändå ett 80-tal kryss i Sundsvall, säger han.
Det var just kryssen och personvalskampanjen som förde in honom i riksdagen där han med råge klarade åttaprocentsspärren och faktiskt blev länets förste inkryssade riksdagsman någonsin.
Men någon tävlan mot de andra och mer erfarna kandidaterna högre upp på Centerlistan handlade det inte om.
- Snarare om sund konkurrens, säger han.
För drygt fyra år sedan valdes han in i fullmäktige i Örnsköldsvik och hade då redan suttit i kultur- och fritidsnämnden i ett år.
Att det blev Centern var naturligt då föräldrarna Anders och Anna-Britta var aktiva i partiet, trots närheten till Domsjöfabriken och klassisk arbetarmark.
Men ändå lite vid sidan om, idylliskt och lantligt. Centermiljö om man så vill.
En av de som lockade in honom mer aktivt i politiken var Dan Olsson, oppositionsråd i Örnsköldsvik och bror till partiledaren Maud Olofsson.
Många unga politiker hoppar av ganska tidigt, besvikna på att "det går ändå inte att få igenom någonting".
Den erfarenheten har inte Emil Källström efter sina år i lokalpolitiken i Örnsköldsvik och månader i riksdagen.
- Det är nog ganska naivt att tro att man ensam kan förändra en hel värld. Däremot är det fullt möjligt att som enskild politiker göra mindre förändringar, svarar Emil Källström.
Själv lyckades han exempelvis i S-dominerade Örnsköldsvik driva igenom bland annat "Allmänhetens frågestund" i fullmäktige.
Under förra året fick drygt tio barn ett nytt hem i Västernorrland via Adoptionscentrum. Organisationen är den största förmedlaren av adoptioner i Sverige. Kristiina Oikari, som är ordförande för Adoptionscentrum Mellannorrland, berättar att konkurrensen om barnen blivit allt hårdare.
- För 15-20 år sedan kom det fler barn, men nu har fler länder öppnat upp ögonen för adoptioner. Internationellt sett har det blivit oerhört populärt. I jämförelse med stora organisationer i USA, Frankrike och Italien är vi en liten aktör - och får färre barn, säger hon.
Och det är inte bara konkurrensen över landsgränserna som ökat, utan även inom gränserna. Antalet inhemska adoptioner har också ökat.
Antalet föräldrar som söker medgivande för adoption har nästan halverats på fem år i Sundsvalls kommun. 2005 fick 25 föräldrar medgivanden, medan siffran låg på 13 förra året. Enligt Karin Larsson, som arbetar med adoptioner i kommunens familjerättsgrupp, är detta en av orsakerna till att väntetiden ökar.
- Det finns ett lagkrav på föräldrautbildning för att få adoptera. Eftersom färre söker kan vi bara erbjuda den en gång om året, och då blir det en väntetid.
Flera olika faktorer, både internationella och lokala, gör alltså att väntetiden för adoption är lång. Det påverkar i sin tur hur många som vill adoptera.
- Väntetiderna blir längre och längre. Man får räkna med att en total adoption tar tre till fem år i dag. Vissa har väntat sex-sju år. Naturligtvis avskräcker det många, säger hon.
Föräldrar som vill adoptera får inte heller vara för gamla, vilket gör att väntetiden kan utgöra ett stort hinder. I dag ligger ålderstaket på 42-45 år.
Cathrin Thelberg Engström och Johan Engström träffade varandra för sex år sedan. Nu är de gifta, bor i nybyggt hus - och är nyblivna föräldrar till en pojke från Colombia.
- Vi visste när vi träffades att vi inte skulle kunna få biologiska barn. Därför började vi prata om adoption direkt, berättar Johan. Samma år som de gifte sig, 2006, anmälde de sitt intresse för adoption hos kommunen. Året därpå deltog de i en föräldrautbildning tillsammans med sex andra par. Sedan väntade en utredning för att få ett medgivande att adoptera. Där ingick bland annat intervjuer och hemuppgifter.
- Utredningen kändes mycket viktig och vi upplevde att den stärkte vår relation. Man får verkligen fundera på hur man fungerar som person, både ensam och tillsammans med sin partner, säger Cathrin.Johan tror att många kan känna oro inför utredningen och uppleva den som integritetskränkande.
- Utredningen kändes dock självklar och är en viktig del för barnets trygghet, säger han.Johan och Cathrin fick sitt medgivande och därefter var det bara att vänta i kön hos Adoptionscentrum.
- Den tiden var den jobbigaste under hela processen. Vi var så nära, men ändå så långt borta. Vi visste inte om vi får ett barn om en månad eller om ett år. För att minska fokus på all väntan så gäller det att aktivera sig, säger Cathrin.Paret väntade i tre månader. I somras fick Cathrin ta emot glädjebeskedet -som hon förmedlade vidare till Johan som var på jobbet.
-Cathrin ringde gråtande av lycka och berättade att vi blivit föräldrar till en liten pojke. Jag blev otroligt rörd och började gråta jag också -det var den lyckligaste stunden i mitt liv, säger Johan.
Då blev det snabba ryck. Två veckor senare förväntades de åka till Colombias huvudstad Bogotá för att hämta sin blivande son. Efter många timmar i luften och en vilodag hämtades paret upp för att åka till barnhemmet.
Stora temperaturskillnader gör risken större för snöras och fallande istappar. Reglerna säger att farorna ska röjas undan utan dröjsmål. Ansvaret försvinner inte med ett par bockar och ett "varning för takras". Det är inte heller tänkt att trottoartrafikanterna ska behöva ge sig ut i vägbanan för att känna sig trygga.
I ordningslagen står tydligt att "snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats skall utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar". Men det är inte alltid lagen följs. Så sent som i onsdags träffades en man i Stockholm av en fallande istapp och slogs medvetslös. I helgen träffades ytterligare tre personer av takras. Vid sådana händelser kan fastighetsägaren ställas till svars och den drabbade kan i många fall få ersättning genom sin eller fastighetsägarens försäkring.
I Stockholm finns en istapptelefon att ringa till för att rapportera om rasrisker. I Norge dokumenterar parkeringsvakter fastighetsägare som inte sköter sig - sen väntar många gånger böter.
Enligt Svenska byggnadsvårdsföreningen väger packad gammal snö mellan 200 och 300 kilo per kubikmeter. Ett vanligt villatak klarar normalt 150 kilo snö per kvadratmeter, ungefär en halv meter gammal snö eller fyra decimeter blöt snö.
En handfull nyfikna samlades när Marcus Dahlberg testade takskottaren på söndagen.
- Jag har lånat den här av en bekant, han har inte själv använt den tidigare, säger Marcus Dahlberg.
Han skickar ner den presenninglika plastmattan och drar sedan upp metallbågen. Snön på taket skalas av som med en osthyvel, stora sjok glider ner längs plastmattan och dunsar i marken.
- Det är lite tungt, men inte alls om att skotta med spade. Jag kan stå rak i ryggen och gör inte illa mig, säger Marcus Dahlberg.
Förra året tog det honom en hel dag att skotta föräldrarnas tak i Sidsjöområdet. Nu går det på tre och en halv timme trots någon plusgrad och bitvis 70 centimeters snödjup.
- Svårast är att hålla sig kvar på taket, säger Marcus Dahlberg.
Han får lite hjälp av hustrun och pappa med att lägga plastmattan rätt.
- Hade det varit ens egen hade man ju kunnat kapa den i rätt längd. Vi provade den på stugan i lördags och då gick det ännu lättare, säger Ulf Dahlberg.
Åskådarna tittar och kommenterar och konstaterar att det ser ut att vara en alldeles fantastisk uppfinning.
- Var den tillverkas? Jag har ingen aning och jag vet inte var man kan köpa den heller, säger Ulf Dahlberg.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|